onsdag 15 april 2015

Racerapport Östgötaloppet

Årets troligtsvis, eller förhoppningsvis, blåsigaste tävling kördes i söndags. Verkar tydligen vara tradition att det ska vara storm där ute på slätten när tävlingen ska avgöras. Jag och alla andra i laget var förberedda på att det skulle blåsa och jag blev inte direkt överaskad när vinden tog tag i mig och min cykel. Men vinden blev min största motståndare då den hela tiden bromsade upp mig och knuffade mig åt alla möjliga håll.

Vädet var som sagt inte det bästa och det var kallt och ruggit under uppvärmningen. Tycker det är svårt när det är kallt, svårt att få upp värmen och hålla kavar den. Det blir ju alltid att man behöver stanna till, prata med någon, fixa något, och då måste man hela tiden se till att inte börja frysa. Det var fruktansvärt kallt att stå och vänta på start och när vi äntligen rullade iväg försökte jag snurra benen så snabbt som möjligt för att få upp värmen. Gick ganska seg i början, någon gjorde en attack och jag var nästan sugen på att göra en för att inte tappa värmen men höll mig tillbaka. Kändes lite vingligt i klungan, framför allt när vi kom ut i vinden. Med minnen från förra året visste jag att cyckeln kan hoppa till i sidled och ville inte komma för nära någon annan. Men sammtidigt ville jag ha skydd för vinden. Tänker så här efteråt att vinden var min största motståndare i söndags, den tog alldeles för mycket energi både fysiskt och psykiskt.

Lagets taktik var att hålla oss synliga och aktiva. Mina lagkamrater gjorde ett bra jobb och visade upp sig när övriga i klungan attackerade. Jag höll mig ganska passiv och när den värsta kantvinden kom gjorde jag ett dumt misstag i en kurva och fick ensam försöka komma i kapp klungan i värsta kantvinden jag varit med om. Känndes som om en vägg tryckte mig åt sidan. Kort efter det åkte jag åt sidan ner i åkern och fick stanna och klicka loss. I med skorna igen och jaga ikapp klungan. När jag tillslut anslöt till klungan hade några cyklister gått loss utan någon MCK:are! Jag visste att vi var tvugna att få iväg någon men benen sved efter mina ensamma körningar i vinden och jag orkade helt enkelt inte. Anna och Moa lyckades till mina stora lycka komma iväg, dock med en orange åkare, men bättre det än inget. Nu hade de lyckas med något i alla fall. Vi som var kvar i klungan bestod av några oranga jag och lite blandad kompott cycklister. Jag hade inget intresse av att dra eftersom jag inte ville att klungan skulle komma i fatt Moa och Anna och dom oranga hade ju också en, två, tre som var iväg och drog inte heller så mycket. De som försökte något blev snabbt inåkta. Jag försökte hålla mig aktiv och hela tiden ligga långt upp för att vara med när det hände något. När vi kom in på dom små varven gick en loss. Jag satt dumt nog bak i klungan och hann inte gå med. Efter det hände det som jag hade fasat för. En tjej framför mig åkte ner i diket, åkern och jag körde in i hjulet och föll med en hård smäll ner mot marken. Hann inte få ut skorna ut pedalerna så cykeln landade liksom på mig tror jag. För den fick inte en skråma. Tur det, det första jag tänkte vid smällen var "nej nej inte nya cykeln". Jag har ju kraschat en ny cykel innan och det var inte kul. Jag klarade mig ganska bra, hjälmen skyddade bra men nacken fick sig en törn och ena armen ömmade lite. Såg ingen anledning till att sitta och ha ont på cykeln i 30 min för att komma in bland som sista så jag rullade med hög kadens vidare i vinden. Uppför spurtrakan och steg av cykeln.

Moa och Anna kämpade tillsammans och lyckades hålla avståndet från klungan. De kom aldrig i fatt dom som tidgare gått loss med allt som allt resulterade det i att Anna tog en 6:e plats. Grymt bra i den vinden tycker jag! Moa hade otur och fick punka på näst sista varvet. Annars hade hon kanske knipit en 5:e plats. Men men summan av tävlingen är att MCK visade sig och försökte. Det gör att jag är nöjd med lagets insats men önskade kanske att jag som individ hade kunnat bidra med mera. Nästa gång hoppas jag på lite lugnare vindar, eller så kanske jag ska hänga tyngder på cykeln för att hålla mig stabil.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar